Description
By June Findlay, 2013
Insamlingsorganisationerna i Sverige samlar in alltmer pengar. På drygt tio år har de medel som samlas in från allmänheten ökat med 50% till över fem miljarder. Företagens gåvor utgör en betydligt mindre del, men har ändå vuxit till 800 miljoner. Kampen om resurserna hårdnar. Begreppet insamlingsmarknad har etablerats. Det finns då en risk att organisationernas ofta komplexa verksamheter osynliggörs till förmån för enkla, säljande budskap. Olika former av galor där underhållningsmomentet är centralt, utgör en viktig kanal för att nå ut. Vittnesmål från kända personer får ofta stort utrymme.
I skriften undersöker författaren We Day, en gala som arrangeras av den kanadensiska biståndsorganisationen Free the Children. Med post-humanitarianism som analysram studerar hon hur man kommunicerar med allmänheten. Hon konstaterar att publiken upplever fattiga afrikanska barns lidande snarare genom kändisarnas engagerande berättelser än genom barnens egna ord. Inget utrymme ges för de underliggande orsakerna. Det begrepp författaren använder för att fånga detta är ironisk solidaritet.
Fokus handlar istället om att uppmuntra till handling hos galans målgrupp, ungdomar i åldern 13–19 år. Budskapet är att de kan göra skillnad genom att ge pengar eller bidra med sitt ideella engagemang. Det är otydligt hur deras insats bidrar till att stärka de utsatta grupperna. En av slutsatserna blir därför att den nyliberala ideologin, med dess fokus på individens strävan efter självförverkligande, står central i galans budskap. Rättighetsperspektivet, känslan av solidaritet med de utsatta samt strävan efter att förstå deras egentliga behov är teman som lyser med sin frånvaro. Författaren antyder ett skifte i synen på de människor som humanitära organisationer arbetar för.
Publication no 8664104
Reviews
There are no reviews yet.